Kort svar
Löst koppel betyder att kopplet inte är spänt under promenaden. Hunden behöver inte gå tätt intill ditt knä hela tiden. Vardagsgång med möjlighet att nosa är något annat än precisionsmomentet fot.
Hundträning
Lär hunden gå i löst koppel med belöning, tydliga pauser och gradvis svårare promenader utan koppelryck.
Löst koppel betyder att kopplet inte är spänt under promenaden. Hunden behöver inte gå tätt intill ditt knä hela tiden. Vardagsgång med möjlighet att nosa är något annat än precisionsmomentet fot.

När hunden drar är vägen fram ofta mer intressant än belöningen i handen. Träningen ska därför visa att ett lugnt steg med löst koppel också kan leda till något den vill nå. Förebygg dragandet när det går i stället för att enbart reagera efteråt.
Läs mer om belöningar och tydliga signaler i grunderna för hundträning.
Använd en välsittande sele och ett vanligt, fast koppel. Välj en enkel sträcka, utan stora hundmöten eller mycket trafik. Ha belöningar lätt tillgängliga och planera var hunden kan få nosa i lugn och ro.
Börja med några steg. Markera och belöna medan kopplet ännu är löst, gärna vid ditt ben. Om det spänns, stanna utan ryck och vänta tills hunden återkommer eller kopplet blir slakt. Fortsätt först då framåt. Ge ibland en nospaus som naturlig belöning efter en lugn sträcka.
Förläng antalet steg mellan belöningarna successivt och träna sedan med dofter eller människor på avstånd. Skilj på ren träningspromenad och vanlig rastning, annars kan kraven bli orimliga för både hund och förare.
Tecken på framsteg är att hunden oftare håller kopplet löst av sig själv och återhämtar sig snabbare vid dofter. Den behöver inte ge ögonkontakt hela tiden. Mät hellre sammanhängande lugna steg än hur nära knät nosen befinner sig.
Om hunden drar, stannar och drar igen, kanske du belönar vändningen efter dragandet för mycket. Börja belöna innan draget uppstår och fortsätt belöna några steg med löst koppel. Vid stark upphetsning väljer du en enklare runda.
Ryck inte i kopplet för att få uppmärksamhet. Om hunden reagerar häftigt på andra hundar, verkar ha ont eller är rädd för miljön behövs mer än vanlig koppelträning.
En närliggande färdighet är kontaktträning vid störningar. Träna momenten var för sig.
Välj en kort och lugn sträcka. Belöna några steg när kopplet fortfarande hänger löst och ge sedan hunden tillgång till en säker doftfläck. Nästa försök börjar innan kopplet sträcks. Om hunden redan drar mot busken kan du vänta utan att rycka, öka avståndet och förstärka ett enklare beteende. Syftet är att hunden ska förstå hur den kommer framåt utan att dra.
Anteckna hur ofta hunden självmant går med löst koppel och hur snabbt ni hittar tillbaka efter en störning. Lägg inte vikt vid att nosen hålls intill knät. Kraftiga utfall eller rädsla på promenaden behöver ett eget upplägg utöver vanlig koppelträning.